Lilla Sportspegeln Redux

Jag tänker på döden, nyss hemkommen från skogskyrkogården. Vi i det här landet firar, igen, den blyga och lite kantiga versionen av Día de muertos och det är fint. Jag och dottern är där och letar en bra plats att tända ett ljus för morfar. Vi gråter lite och håller om varandra. Gör ingen sak av det. Får lite svindel av alla ljus, som vart och ett är ett tillfälligt, flämtande, minnesmärke efter ett helt liv.

Martin Heidegger menade att vi inte ens lever i en tillvaro, utan i en tilldödenvaro. Här går vi, så kollektivt medvetna om vår förgänglighet, att hela vårt vara riktas mot detta. Hur medieprofilen Artur Ringart förhåller sig till det vet jag inte helt säkert. Jag vet att han var programledare för Lilla Sportspegeln när jag var typ tio. Vi återkommer till honom.

Du ska dö och jag ska dö. Men när börjar man dö? Glöm Heidegger nu, aight, det är inte någon filosofisk fråga. Det finns något som heter seniorlägenheter för folk som är femtiofem år eller äldre. Att flytta in i en sån är onekligen att börja dö.

Jag begriper att det är bra med serviceboenden när folk närmar sig åttio. Men en femtiofemåring kan i normalfallet inte skylla på demens eller höftledsfrakturer eller andra geriatriska buzzwords. Här är mejlsvaret som borde skickas till folk som anmäler sitt intresse för en sådan lägenhet: ”Du har för helvete knappt börjat leva! Varför vill du börja dö? Att börja dö kommer göra dig till en zombie! Okej en zombie som reser mycket men ändå en zombie!

Damn you Heidegger! Och damn you förhistoriska människa som för hundrafemtitusen år sen pushade språket precis över kanten för att vår självmedvetenhet skulle vidgas till medvetenhet om varats slut.

Just ja. Medieprofilen Artur Ringart. Han driver nuförtiden News55, som är ett KIT för folk i obelånade villor, kan man säga. För det räcker inte för folk som passerat den magiska gränsen att bo i reservat. Dom behöver egna nyhetskanaler också.

Artur skriver själv en krönika om helgen som passerat. Han skriver att Halloween är något obehagligt och onödigt, eftersom man inte firade det när han var barn. ”Som vuxen vill jag slippa fira en importerad amerikansk helg. Vi har ju redan hederliga svenska helger och traditioner att fira” konstaterar Artur. Ja, visst, det var bättre för. Innan mobiltelefoner och invandrare och aids. Artur fortsätter (på riktigt) med att sjunga svagdrickans lov.

Så kan också det att börja dö beskrivas: Att man tycker att all förändring är eländig. Allt är bara falafel och starka grytor! Kan man få en sillamacka eller?

Annonser