Samlagslycka är ett anagram av samtyckeslag

Jag tänker på döden ibland. Jag tror att det är bra. Allt är bara fåfängligheter och jagandet efter vind anyway, amirite? Men den där dagen hade jag annat att tänka på. Jag minns den fortfarande. Den var en torsdag i oktober och det gick ut samtidiga dekret från hovet och svärjedemokraterna.

Från slottet trumpetades ut att Carl Philip väntade barn med Sofia. Det var verkligen vackert som en saga. Man hade inte tagit några pressbilder så man skickade helt sonika ut pressbilderna från dopet av prins Niklas, nyligen, där familjen hade tagit på sig sina vackraste kläder och alla såg med sina blidaste ögon på fotografen.

Johan T Lindwall sågs vid tillfället för uttrumpetandet med, har ögonvittnen berättat, ett konstant stånd, som fick byxorna i den kostym han köpt på halva priset-rean på Rose & Born att forma en nyfiken, bultande, strut. Byxstruten skulle bli gudfar, ropade någon. En annan sa att han sett grodor regna från himlen. Himlen färgades rosaröd den kvällen. Havet var blod.

Svärjedemokraterna berättade att dom tänkte vidta vissa åtgärder. Dom var fyra personer som pratade i kör, på fornnordiskt vis. Presskonferensen sändes enligt traditionen i SVT och tolkades på teckenspråk. Platsen: E-types vikingarestaurang i gamla stan. Stämningen: Elektrisk.

Vad ska barnet heta? Va? Berätta berätta!” Invånarna i landet var besatta av den frågan. Det spekulerades och det gissades. Men så klev barnets far, Chris O’Neill, upp från den pyttelilla stol han satt på och talade. ”Är det en son, ska han heta Speer, efter drottningens far. Är det en dotter ska hon heta Chilliwanga efter mitt kraftdjur, snöleoparden.

Den första åtgärden som skulle vidtas, var att få till en folkomröstning om huruvida Rickard Jomshof är ”ett riktigt namn”. Det är svårt, eftersom det inte finns några lagar som säger att ett visst antal namnunderskrifter tvingar fram en folkomröstning, som i till exempel Preussen och Transvaal. Men man har tänkt att satsa fyrtiotusen miljarder ur partikassan för att driva opinion i frågan.

Jimmie Åkesson ska resa oavbrutet från denna stund och fram till valet 2018 och hela tiden vara i rörelse. Han är svärjedemokraternas haj och slutar han simma så är det kört. Han ska promenera genom landet och agitera. Någon svor att det var som om hans röst hade fått en annan resonans; ett djup som inte funnits innan. ”Det klart det inte är ett riktigt namn”, brummade han fram, ”det låter ju nästan som Jönshof eller kanske Töntpuff, men det är inte jag som ska bestämma, det är folket, det svenska folket, vikingarna.”

Några veckor innan hade Natascha Abensberg und Traun börjat dagen med en fix idé om att istället för en hatt bära en röd boll av presentsnöre, vid sidan av huvudet. Hon var med på det där officiella fotografiet från Niklas-dopet i gamla stan. Den bisarra huvudbonaden var hennes sätt att sympatisera med alla fattiga i världen. Den var som den spetälskes böld och som Jesus törnekrona. Eller well, om romarna fäst den liksom runt höger öra istället för på hjässan. Hennes vänner avrådde henne. ”Det är för provocerande”. Men Natascha vore inte Natascha om hon inte gick sin egen väg.

Nästa manifestation från Svärjedemokraternas sida, var att annonsera i arabiska tidningar. Syftet med annonserna skulle vara att locka hit de sexigaste och coolaste invandrarna men att låta töntarna stanna kvar. Några rubriker som visades upp av Paula Bieler var ”E du cool o har Rolex o swag och skit, kom till fräcka Sverige. Men e du tönt så fuck you.” samt ”Snygga cheyer komsi komsi men feta killar som gillar IS stanna kvar kvar kvar.”

Dom okiofoba PK-medierna rapporterade som vanligt att svärjedemokraterna egentligen har en rasistisk agenda och fuck knows alla lögner. Kungen tillfrågades vad han tyckte om dagen och han konstaterade knipslugt och pillemariskt att det varit en härlig dag. ”Såväl tillskottet av en ytterligare apanagepost i vår öppna storfamilj som frågan om namnet Jomshof ligger mig mycket varmt om hjärtat”.

Om kvällen lade sig dimman som ett förlåtande sorgeflor över ängarna. Insekterna var döda. Skogen hade slutat härbärgera mysterier och myter och var bara rekvisita.

När jag blundar ser jag mörka siluetter av fyra ryttare.
Dom heter Nettan, Pillan, Lotten och Fiffi och är på väg till Chris på rosé.

Annonser