Äntligen oktober

Jag tänker på döden och på Sverige. Hugget ur urberget och framsläpat ur granskogarna, av mantimmar och armod och skam och svett. Alla dessa magra tegar; alla mil av stenmurar och gärdesgårdar som hade räckt flera varv runt jorden. Rakryggade furors stoiska ensamhet. Bönder i stugor. Jag tänker på människorna som bor här idag och förvaltar arvet, som ett slags fosterlandets nogsamma trädgårdsmästare och arborister. Bonsai-Sveriges ömsinta tuktare.

Människorna gillar valfrihet så för att Stockholmarna ska kunna köpa sig en bostad och inte tvingas hyra bostaden, omvandlades alla hyresbostäder till bostadsrätter. Och dom som råkade bo där fick köpa för hundra kronor kvadratmetern och dom skaffade sig tunna dunvästar och barnvagnar med tre hjul och dom satte upp skyltar och staket. Så satt dom på tunnelbanan och på parmiddagen och pratade om priserna på bostäder och om waldorfskolor och chiafrön och var så tråkiga att Gud ångrade allt.

Människorna gillar valfrihet så det offentliga outsourcades till aktiebolagen från Malta och Jersey och när vågen av flyktingar kom och alla skänkte tid och pengar och böner och drömmar, då kunde bolagen ta ut tretusen kronor per flyktingbarn och natt. Och snickare snickrade pyttesmå sängar till dom minsta barnen och fick plats med tio såna sängar i ett rum och det var niohundratusen per månad för ett rum. Administratörer administrerade, galor hölls på teve, det svischades och skatten för dom niohundratusen försvann längs vägen.

Människorna gillar valfrihet och vad kan väl vara mer valfritt än vården? Välj hur du vill. Välj att sälja Serafen för femtusen spänn och en spark i röven och välj att köpa Nya Karolinska för fyrtiotusen miljarder. Välj eufori eller eutanasi. Dottern går på iPad-skola och sonen på Macbook Air-skola och jag ber till Gud att betygsinflationen ska hjälpa dom framåt, uppåt.

Jag tänker på dom som säger att vi ska prata om invandring för att SD gör det och det är som att prata om barn för att pedofilerna gör det, eller prata om kulturminnesmärken för att IS gör det. Vi bor i ett litet land och drömmer små drömmar. Det vackra är vackrare här och det fula är fulare. Jag tänker på falukorvsfascister och midsommarnazister.

Löven är röda nu. Månen ropar efter uppmärksamhet och det är inte ens tre månader till jul. Här är tio miljoner människor för den som undrar. Daggen nedanför huset ropar trotsigt att den tänker bli frost.

Slöjorna över marken.
Ljungen som fått nog och som organiserar sig.

Annonser