”Var ser du dig själv om femhundra år?”

Jag tänker på döden och på tiden. Det är ju nyckfulla jävlar båda två. Jag utgår från att det kommer bli fetare i framtiden, att allt kommer vara coolare. När jag tänker efter, så inser jag att det också kan bli så att jag är coolare i framtiden. Alltså, dessvärre så långt in i framtiden, att om inte artificiell superintelligens har gett oss evigt liv – så är jag död. Sedan länge.

Ta Bockstensmannen som exempel. Hans enda merit var att han blev nedslagen när han passerade en av 55 no go-zoner och sedan fick pålar slagna genom kroppen. Sedan råkade det ske i en torvmosse där han sedan låg i sexhundra år. Var han en fogde som blev mördad av bönder som ville göra tvivelaktiga avdrag på skatten? Ingen vet. Men han ligger där på Varbergs museum, självgod, i en stor jävla monter, och glor på besökarna. En random nobody från trettonhundratalet som i kraft av ålder, och ingenting annat, hamnat på lit de parade. Femteklassare som rest ända från Borås samlas andäktigt runt honom. Där är han, den generiska senmedeltida vem-som-helst:en som hamnade här, med sin kjortel och struthätta. Inte som att träffa Zlatan men ändå. Fucking Bockstensmannen.

Eller, för all del, ta Moliere. På 1600-talet rymdes både Stefan och Krister i en och samma kropp. Den här skämtaren hade, om han levt idag, fått ett lukrativt kontrakt med TV4. Men för att han varit död i fyrahundra år har han fått något slags vansinnig klassikeraura över sig. Hans buskispjäser spelas på riktiga teatrar. Ena veckan är det Ett dockhem och andra veckan är det Rövsvett och Hembränt.

Jag ser någon europeisk stad, säg Antwerpen, år 2374. Människor från hela världen samlas till den årliga Stefan och Krister-festivalen.

En okänd person blir kändis.
En buskiskung blir dramatiker.

Vad jag har blivit om fyrahundra år eller så, då? Jag hoppas på jazzlegend eller kanske någon som typ räddade människor i nöd. In the long run we’re all dead. Men in the really long run, kan vi bli precis vad som helst. Någonstans är det en vacker tanke. Trots allt.

Annonser