Tomgångens heliga Graal

Jag tänker på döden och på gränser. Vi har tvåhundranittio kommuner i det här landet, vilket givetvis är på tok för många. (Ärligt talat, Bjurholms kommun i Norrland med tvåtusen fyrahundra invånare? Hela kommunen skulle rymmas i en av Hötorgsskraporna.) Alla gör dom sitt bästa för att locka folk. En har uppenbarligen hittat ett riktigt jäkla lurigt knep!

Det lustiga är att jag inte vet vilken kommun det är. Men det måste vara en. Kan det vara Boxholm eller kanske Grästorp? Har ingen aning!

Deras grej är hur som helst att tillåta tomgångskörning precis hur jävla länge som helst. Dom ba ”gillar du att köra på tomgång, då är vi kommunen för dig”. Folk åker dit, långväga ifrån, för att få uppleva det. Det är inte otänkbart att folk kommer från andra länder, jag vet inte vad man har för policys i Polen och Belgien.

För kommunens invånare är det här däremot något självklart. ”Det är väl inget konstigt med det” brukar dom säga. Men innerst inne vet dom såklart att det är superkonstigt.

Ingen av dom som bor där har motorvärmare, man låter bilen stå på tomgång hela natten, no fucks given vad gäller till exempel sällsynta arter av skalbaggar och kanske hackspettar.

Det här kanske låter som en vandringssägen eller så. ”För bra för att vara sant”, kanske tomgångsälskare tycker. Men om den kommunen inte fanns, så skulle naturligtvis inte alla andra kommuner vara tvungna att sätta upp skyltar om att tomgångskörning i [kommunens namn] är tillåten max en minut. Skyltar som står vid alla kommungränser.

Om vi tänker att det är i snitt 3,5 infartsvägar med varsin skylt till en kommun så blir det alltså 3,5 x 290 det vill säga 1015 skyltar. Nu är jag ingen skyltexpert men säg att en skylt kostar tiotusen att producera och sätta dit, nej det räcker nog inte, säg femton tusen – ja då blir det ju drygt femton miljoner kronor.

På grund av den där enda fuck-it-all-kommunen.

Annonser