Grindmotare gonna mota i grind

Jag tänker på döden när jag är ute och springer i Uppsala. Från Gottsunda över Norby, Eriksberg, Kåbo och sen är man i stan. En stad som är Sverige. Vi är inte bättre än så här.

Jag kommer ner till Svandammen och tennishallen. När den var nybyggd höll man ett möte här, som var ett led i den antisemitiska och pro-nazistiska Mota Moses i grind-kampanjen. Föreningen Heimdal, vars ledning delvis bestod av fascister, var förbannade på att en grupp studenter i Dagens Nyheter hade sagt sig vilja ta emot judiska läkare, mindre två månader efter kristallnatten. Så man bjöd till samling.

Tjugotre talare och ett möte som drog ut på tiden. Arvid Fredborg, som satt i styrelsen i både Heimdal och den fascistiska Nationella Studentklubben, konstaterar att det handlar om ”ett rasproblem” och att ”det vore löjligt att förneka den saken”. När omröstningen till slut hålls är 548 mot att låta tio judiska läkare komma till Sverige och bara 349 för.

Ibland, idag, sägs att en förklaring till sverigedemokraternas framgångar i opinionen skulle vara att dom fångar upp en frustration hos obildade unga män i glesbygden. Jag tror inte för en sekund på det. Jag tror att vi är rasister. Men inte så mycket av hat som av ogin bortskämdhet.

Det här är inte Bräcke eller Lenhovda, det här är fucking Uppsala. Och dom som läste på trettiotalet var inte kreti och pleti utan dom vars fäder också läst, liksom deras fäder i sin tur.

Jag är på väg att vika av och följa ån ner mot Ultuna och Sunnersta, men vänder istället av åt motsatt håll. Jag tar sikte på domkyrkan, jag springer Nedre slottsgatan, det är inte ens en kilometer.

I ett vitt fyravåningshus, granne med kyrkan ligger idag Statens Fastighetsverk. När bollhusmötet gick av stapeln, och när senare liknande möten, med liknande resultat, ägde rum i Lund och på Karolinska Institutet i Stockholm, 1939, satt Statens Rasbiologiska institut i huset. Bertil Lundman, docent vid institutet, skriver i Föreningen Heimdals årsbok om gärningen.

”Det torde helt enkelt ligga så till, att de nordiska stammar, som bildade indoeuropéerna, varit skarpt medvetna om sin psykiska och fysiska överlägsenhet och ej tolererat någon uppblandning.”

Han konstaterar att ”Ett inslag av zigenarblod även i stark utblandning verkar ofta rent förstörande på individens moraliska (mindre dess intellektuella) halt” och lite buttert konstaterar han ”tyvärr kan rashygienen knappast komma mycket längre än att den håller de värsta graderna av urartning någorlunda tillbaka.”

Jag glor på domkyrkan och undrar hur gud tänkte 1939. Här bodde han granne med dom här jävla knäppgökarna.

Trots att augusti snart är slut är det varmt. Jag springer tillbaka ner mot bollhuset och förbi, vidare förbi bakom Studenternas, under bron där Kungsängsvägen sträcker sig över ån och vidare in i skuggorna.

Vi har haft fred i över tvåhundra år och bortsett från perioder av hungersnöd runt artonhundratalets mitt har vi behandlats jävligt milt under mycket lång tid. Vi är Marie Antoinette och fråga henne om hon vill ha in svältande bönder på slottet och hon lär säga nej.

Barn dör i havet och i lastbilar vilket i och för sig är olyckligt men har du sett vad svältande bönder gör med ett slott?

I Sunnersta springer jag mot Skarholmen och vidare mot Vårdsätraviken och sen upp mot Gottsunda. Det är två saker som skaver, som inte alls släpper. Det ena är att över tusen människor samlades för att ens diskutera om tio judiska läkare skulle få komma till Sverige. Den andra det där om att inslaget av zigenarblod främst skulle verka förstörande på individens moraliska halt.

Det här är exakt så bra som vi är. Oavsett vad folk säger i webpaneler, oavsett procentsatser i kvällspressen.
Då och nu.

Annonser