Meanwhile in Jönköping

Jag tänker på döden och på helvetet. Eller nu skarvar jag här. Jag tänker väldigt lite på helvetet, nästan inget alls faktiskt. Om jag försöker, inser jag att det som oroar mest med helvetet är att det varar i en evighet. Vilket är samma grundpremiss som gäller för himlen. Kanske är det bara subjektiva upplevelser av samma sak: Det är hur väl man hanterar evigheten som gör att man ser det som det ena eller det andra?

Jag är, som du kanske noterar, varken teolog eller filosof.

Hursomhelst. Det försiggår en liten debatt på tidningen Dagen om just helvetet. Eller snarare, helvetet som orsak till frikyrkornas tillbakagång.

Detta har hänt: En man skriver att det är tron på helvetet som gör att frikyrkorna tappar anhängare. Det känns inte riktigt fräscht med helvetet. Lite out of date, liksom. Kanske ska man inte ta allt så jäkla bokstavligt. No offence!

En annan man svarar att sannerligen är det tvärtom. Det är bristen på helvete som gör att allt, inklusive dom mjäkiga frikyrkorna, förflackas. Han kryddar med ett bibelord från Uppenbarelseboken som säger att den som tar bort något enda av guds ord ur boken är fucked. Det vill säga bibeln ska tolkas bokstavligt. (Det vill säga den som klär sig i tyg av blandat garn, ull och lin tillsammans, kommer straffas av herren i evig tid och i nöden kommer denne att äta köttet av sina döttrar och köttet av sina söner.)

Nu tänker du att här någonstans borde väl ändå legendaren Stanley Sjöberg komma in? Jajjemän. Han svarar på ovanstående med att kalla helvetet för en nytestamentlig aforism och verkar mena att det mest av allt är snack.

Jag älskar den här debatten av några olika skäl. Dels för att den är av typen ”ska enhörningar äta glutenfritt?” naturligtvis. Det bor förvisso en storslagen komik i allvarsamma äldre män från Småland som skriver i ärendet. Kanske skriver dom till och med på skrivmaskin och skickar brev till Dagens redaktion. Jag tänker mig, så frikyrkliga dom är, att dom ser ut som Biskopen i Fanny och Alexander.

Men också för att den förhåller sig till övrig publik debatt (som, slår det mig, faktiskt mycket väl skulle kunna vara en metafor för helvetet) på samma sätt som mossa förhåller sig landhöjningen.

Det vill säga inte-fucking-alls.

Annonser