Strategisk planlægning, mand!

Jag tänker på döden när jag cyklar till och från jobbet. Men men, det är som det är med den saken.

Det finns människor som är så oerhört korkade. En del, faktiskt, så korkade att man inte riktigt vet vad man ska göra med dom. Det handlar om individer på nivån precis ovanför den konventionella definitionen av mentala funktionshinder. Som i teknisk bemärkelse, och med en strikt funktionell syn på människan som väsen, anses fungera i samhället och som därför, cyniskt nog, förnekas hjälp från detsamma.

Ska vi ens ha det så?

Sedan 2010 har Stockholms stad satsat på cykeltrafiken och fokuserat på pendelcyklisterna. I 2012 års budget står, till exempel, att man ska utöka ambitionerna när det gäller cykling och målet är att konkurrera med städer som Amsterdam och Köpenhamn när det gäller cykelvänlighet och cykelsäkerhet.

Det finns så många kommunala dokument om vad man vill och hoppas. Men att sätta sig på sin röv och tro att man en vacker dag plötslig ska vara Portland, det är inte bara obegåvat utan framför allt cyniskt.

Det finns ingen bland beslutande politiker eller tjänstemän i Stockholm som cyklar till och från jobbet. Men ibland åker dom på konferens till Amsterdam och hyr sig fnissandes var sin cykel och sprätter iväg och tänker att så här, precis så här borde livet vara! Lenita och Hassan var inne på nån sån där coffee shop och rökte på så dom var helt puts väck! Gick inte att snacka med! Leandro hade sovit i en park för han hittade inte hotellet – och när han vaknade så var det i hotellets trädgård, på baksidan, som han sovit ! Hahaha! Det var nån kurs och nån föreläsare sa att det var dumt med hjälm. Lenita hittade det i en anteckningsbok med EuroVeloCon 2013 flera veckor senare. ”DUMT M. HJÄLM ”stod det.

Stockholms Cykelplan är den kommunala motsvarigheten till något av stadens fotbollslags planer som dom ibland kallar till presskonferens för att snacka om. Du kan sorten: Om tre år ska vi vara i kvartsfinal i Champions League och inom tio år ska vi vinna turneringen. Strategin består i att hålla en tumme. Inget mer, aldrig mer. Det skulle kunna hända, det skulle kunnat blivit så tänker man i Superettan året efter. Och i Norrettan året efter det.

I den här staden vill dom styrande framstå som lite fräsiga och i takt med tiden. Så man pratar om höghusbyggande men man bygger inget. Man pratar om cyklister men gör inga förändringar i infrastrukturen. Man vill så gärna vara The Capitol of Scandinavia fast man är Grönköping.

Vad händer då med människorna i inledningen? Vad gör dom om dagarna? Antagligen något slags dagverksamhet, kanske du tänker. Nästan. Dom sitter nu och skriver på Stockholm Bike City 2020 – nästa stora manifestation av dom styrandes ambitioner. Redan nu har dom dragit pendeltrafiken genom en gågata i några hundra meter mellan Medis och Slussen. Nästa steg blir att leda cyklisterna via E4 från Kungens Kurva, och sedan, i stan, genom NK Herrtrend och slutligen vidare mot Käppalaverken.

Typ som dom gör i Köpenhamn.

Åh, København. Jag minns en konferens där. Gunilla hade precis börjat. Rosie och Leffe hamnade på nån jävla fest i nån förort. Det är en jäkla härlig stad! Dom är så enkla och spontana, danskarna. Och som det cyklas.

Annonser