Det var jag hela tiden

Jag tänker på döden och saker man gör för pengar. (”Man” är alltså jag i det här fallet.) Jag har en ganska jobbig sak att erkänna, det gör ont eftersom jag har hållit den dold, men nu ska alltså hjärtat öppnas. Det kommer göra ont sen också men då ligger i alla fall korten på det berömda bordet.

Du kanske har läst någon artikel som delats från någon av klickbejtsajterna och slagits av det, till synes lite ohederliga, men också nyskapande, sättet att skriva, ur ett perspektiv som vi kan kalla för Newsnerförstaperson. Det kan låta ungefär som ”Hon sätter sig i bubbelpoolen och det som händer sen får mig att spy” eller ”Gycklaren verkar hotfull men när jag ser vad han gör egentligen vill jag bara gråta”. Utan att någon står som avsändare för artikeln.

Det är jag.
Som är ”jag”.

Alla artiklar som är skrivna i Newsnerförstaperson har jag skrivit. Varenda en. Jag önskar att jag kunde säga att jag har tjänat storkovan på det men saken är den att det är folk som har haft ett antal hållhakar på mig. Det har bara varit ett jävla slit. Men nu går gränsen, jag klarar inte längre, nu slutar jag.

Min efterträdare kommer att utses i något slags bisarrt lotteri på twitter, där den tiotusende personen som blockas av Niklas Svensson kommer att tvingas göra det istället.

Jag trodde att det skulle kännas bättre när det var sagt men jag känner mig ärligt talat mest solkig.

Annonser