Situation report

Jag tänker på döden fast ärligt talat mer på livet. Jag har sprungit i regnet. Det luktade sommar och asfalt och löften och minnen.

I Farsta Centrum står alkisarna utanför en av pubarna och röker. En man står och lutar sig mot ett träd, framåtböjd. Runt honom springer en kille i sjuårsåldern. Jag undrar om det kan vara hans son eller kanske barnbarn.

Jag får gratistidningar och slänger dom.
Jag steker korv.
Jag irrar runt på internet, rastlös och trött samtidigt.

På Familjeliv.se (ett slags Flashback för mammalediga, fast mycket konstigare) startar någon en tråd med inlägget ”Vad är postmodernism? Kan ni hjälpa mig att kritisera postmodernism?” och ger på så vis själv, med bara nio ord, omedvetet, en rätt bra beskrivning av postmodernismen.

(Den kanske roligaste definitionen av just postmodernism kommer annars från en ögonblicksbild, i en bok Jean Baudrillard skrev om Gulfkriget. Han beskriver hur CNN i en sändning lämnar över till reportrar på plats i Irak för att kolla vad som händer, bara för att upptäcka att reportrarna sitter och kollar på CNN för att se vad som händer.)

Jag dricker läsk.

Jag har ett ganska välutvecklat självförakt men tycker också att jag är okej. Om man kan vara bra på att plocka blommor så är jag det. Det blir jävligt bra.

Jag läser om någon som gjort en knottfälla. Jag läser om en annan som googlade tvåhundrafemtio olika mordmetoder innan hon valde att förgifta maken med en engångsgrill när han sov. Disney har tagit bort en staty av Bill Cosby.

Det regnar igen eller kanske fortfarande.

Annonser