Sax överbord

Jag tänker på döden och på pragmatism. Ganska ofta ser vi människor världen genom ideologiska glasögon. Jag med. Inget fel med det, alls inte. Tvärtom tycks det ofta vara något ganska fint. Ju mer polariserat något är, desto finare verkar det dessutom vara. Det är lite oklart om detta är så jävla bra.

Vi drar till Medelhavet.

Varje år packar Dror Feiler sin saxofon och köper en sjavig gammal fiskebåt på Blocket. Sen tuffar han iväg på den för att bryta Israels blockad av Gaza. Detta är naturligtvis en rimlig sak att göra. Lika rimligt är det, ur ett annat, motsatt, perspektiv, att Israel bordar fiskebåten, kastar saxofonen i sjön och avslutar äventyret.

Menar båda sidorna att dom har ett absolut moraliskt imperativ? Japp, 100%. Så hur skulle en mer pragmatisk lösning av konflikten se ut? Ingen aning. Och det är verkligen inte många, som syns eller hörs, som ens letar efter den.

Det är trist.

En bit bort ligger Grekland. Dom är skyldiga Europa en massa cash. På samma sätt som Tyskland varit skyldiga Europa en massa cash. Jag är inte en Lannister men håller med om att skulder ska betalas. Men. Kan folk ta ett chill pill här och nu och förhålla sig lite mer pragmatiskt till det hela?

Även här: Ideologi. Här nästan ännu mer usel och gemen eftersom det inte ens handlar om religion eller territoriella anspråk utan om stålar och deontologi (ett grekiskt ord – häpp! – som betyder pliktetik). Sicket trams.

Tysklands skulder efter andra världskriget skrevs till stor del av. Man insåg att det är dumt att gnida deras ansikte i dyngan för sakens skull, eftersom man ju testade den grejen efter första världskriget och resultatet blev Hitler.

Så, apropå moraliska imperativ: Tyskland startade två krig, mördade sju miljoner människor – bort med skulderna. Grekland har haft korrupta politiker – pay in full. Rådet till grekerna blir alltså att fixa ett anfallskrig och/eller ett folkmord, så fixar det sig.

Det är dumt att inte betala en skuld. Det är även ganska dumt att driva Grekland in i ett strategiskt samarbete med Ryssland och en tänkbar militärkupp.

Här kunde jag såklart även sagt något om liberala ledarsidor och deras förhållningssätt till detta kontra till den hundrafaldigt större kostnaden för att rädda bankerna 2008. Men hey, hur enkla poänger kan man ta? Det hade ju varit lika löjligt som att, apropå lån, vägra att amortera av lånen, för att det känns fräschare att renovera köket för cashen. Och sedan säga att man inte kunde förutse att det kom en dag då betala-inte-strategin slutade funka. Som för Grekland.

Jag är – tack och lov – större än så.

Annonser