We are the 1%

Jag tänker på döden och på opinionsmätningar. Till att börja med det helt självklara; att det enda som opinionsmätningarna visar, är att det inte går att mäta opinionen. Det blir lite larvigt när ett parti samtidigt ökar i en mätning och minskar i en annan.

Det är ingen slump att konfidensintervall rimmar på transcendens-bergskristall.

Och när det är sagt, Sverigedemokraterna. Jag tror att dom kommer att få ungefär tjugo procent nästa val och jag tror ingen enda av dom som röstar kommer att göra det primärt som en ”protest” mot dom andra partierna. Jag tror att dom gör det för att dom attraheras av Sverigedemokraternas politik, det vill säga för att dom är rasister och tycker sämre om folk som inte är blonda.

Det är nästan rörande hur pressen ska tolka Sverigedemokraternas siffror och hitta förklaringsmodeller. Dessutom brukar det mynna ut i den grandiosa slutsatsen att SD-väljarna är inte rasister men dom tycker att migrationsfrågan är viktig och att dom andra partierna duckar och sviker dom. <– Fast vad som sägs i exakt dom orden är ju vad jag sa precis. Att dom är rasister som tycker sämre om folk som inte är blonda.

Var femte svensk är rasist. Det är säkert inte värre än någon annanstans. Att det först nu speglas i opinionen är för att folk behövde – och fick, med medias benägna bistånd – få partiet normaliserat och behandlat som vilket annat parti som helst. Där är vi idag. Så nu kan rasisterna få vara rasister utan att skämmas.

20% rasister, 30% totalt oförmögna att föra ett samtal, 25% läser inga böcker, 15% allmänt störiga, 8% beskäftiga, 1% mördare och 1% folk man faktiskt kan vara i samma rum som utan att skära sig.

100% SWEDEN!

Jag tycker att vi kan släppa oron över dom 20 procenten och börjar oroa oss över resten. Deal?

Annonser