It’s all swings and magic roundabouts

Jag tänker på döden och på arbete. Det kan man väl göra så här när man har semester. Jag har inte precis gått på Handels, men jag ser ju att Goldman Sachs är ett jävligt coolt namn på en firma. Det hade kunnat vara en reklambyrå eller ett klädmärke eller vad som helst. Det ser snyggt ut när man skriver det och det låter bra när man säger det.

Lika enkelt är det att avfärda Merrill Lynch som ett töntigt namn. Det låter som en rik änka som sitter på en veranda i Virginia och längtar efter slavtiden eller som en firma som säljer små glasdjur som folk skickar efter med kuponger från annonser.

Det är knappt två år sedan den tjugoettårige Moritz Erhardt dog för den senare, den med det töntiga namnet. Det är svårt att föreställa sig ett sätt att dö på med mindre värdighet än att jobba ihjäl sig för en bank. Eller svårt; det går inte. Den som kliver in på grönsaksmarknaden med ett bombbälte tror i alla fall på något även om det är perverterat och groteskt.

Erhardt jobbade efter ett så kallat magic roundabout-schema det vill säga han jobbade en dag och en natt, blev sedan hemkörd av en taxi för att ta en dusch medan taxin väntade, och åkte sedan tillbaka för ett nytt dygn. När han duschade efter det tredje dygnet dog han.

I dagarna kom banken med det coola namnet ut med nya regler för praktikanter, efter det här och några andra praktikantdödsfall i finansbranschen. Ingen ska jobba mer än 17 h per dygn.

Seriöst. Jag antar att det gäller sju dagar i veckan. Men ändå. Plötsligt har man inte ens 120 timmar i veckan få skit gjord?

Här är hur jag tänker: Som en jävla knäppgök, helt onyanserat. Jag gör kopplingar som inte finns, det är guilt by association och andra pinsamheter.

Men jag tänker att exakt här går något slags skiljelinje mellan dom relativt goda och dom relativt onda. Alla som är i systemet (här analogt med finansbranschen i stort) är onda. Utan undantag. Utan någon chans till nåd i det efterliv som dom, paradoxalt nog, bara kan be om inte ska komma. Alla som låter det ske och som korrigerar det genom att införa sjuttontimmarsdagar. Alla som förhåller sig till systemet i stort. Alla som är i finansbranschen, no offence såklart men you’re fucked.

I nästan alla former av kollektiv ondska finns det något slags rational av emotionell eller ideologisk art. I den här soppan av bajs finns inget mer än en grotesk övertro på stålar och sin egen betydelse för något som helst.

Jag undrar hur längre taxichauffören satt där den morgonen innan han tyckte att den här gången tog det ju en jävla tid.

Annonser