Coop Dogg

Jag tänker på döden och på upptäckter. Människan är sådan, hon upptäcker saker. Så utvecklas vi och kommer framåt. Penicillinet var till exempel inget som hoppade fram och presenterade sig som botemedel mot allsköns åkommor. Det upptäcktes.

Men det krävs inte alltid en forskare för att göra nya upptäckter. Det går fint med, till exempel, familjen Bergström Roupé i Täby. Deras upptäckt är kanske inte på penicillinnivå men den är likväl värd att uppmärksamma. Vilket Expressen gjort, och satt rubriken Familjens upptäckt: lösgodiset större än originalen.

Upptäckten är även dokumenterad på ett jäkligt vetenskapligt sätt: På ett vitt papper som fotograferats och publicerats på Facebook ligger mindre och större godisbitar bredvid varandra. Fyra exempel är det, på mindre (ur påsar med förpackat godis) och större (från Coops lösviktssortiment). Bredvid varje bit är noterat ”VANLIG” respektive ”COOP”. Och så texten HEJ COOP! ÄR DET HÄR EN BRA UTVECKLING FÖR FOLKHÄLSAN? HÄLSNINGAR TERESE OCH JOHAN. ”Alla har eget ansvar, men vi kan hjälpas åt att välja rätt”, säger Terése i en kommentar till Expressen.

Så ser en av berättelserna om vår tid ut. Det är naturligtvis roligt men det finns också något oerhört vemodigt och sorgset över det. Det bor människor, i Täby och Haninge och andra platser mellan staden och landet, som oroar sig. Och det som får dom att ta upp den knutna handen ur fickan, är inte rasism eller bostadsbrist, eftersom dom aldrig behöver fundera över något av det. Det är folkhälsan. Representerat av det hotfulla i lösgodisets storlek.

Det är lätt att tycka att Cloettas (Coops lösgodisleverentör) informationsdirektör Jacob Broberg har en poäng när han konstaterar att lösgodis ”är av karaktären att du själv väljer hur mycket du vill äta”.

Men det vore cyniskt och okänsligt mot alla dom människor i Täby och Haninge och andra platser mellan staden och landet, för vilka dom stora godisbitarna är verkligheten. Det är så det ser ut där ute och myndigheterna lägger ju inte två fucking strån i kors. Folk lever i kooperationens hårda jävla grepp och godisbitarna bara växer. Det växer upp en förlorad generation just nu i den lägre medelklassens satellitorter som har en helt skev bild av verkligheten.

Nu vet du hur det ser ut.
Ni kan du aldrig säga att du inte visste.

Annonser