”Hej har ni nån bok om Darwin?”

Jag tänker på döden och på dom merkantila näringarna. Jag sitter på ett tåg hem till barndomens Västsverige. Jag växte upp utanför Borås på en plats som var som hundra andra platser men den var min. På den lilla vägen mellan Borgstena och Od låg en lanthandel i botten av en villa. Eller jag ska inte romantisera något, det var en mycket liten och lika sjavig ICA-butik.

Det är kanske tio år sedan den klappade igen. Tråkigt för folket i närheten som svalt ihjäl men hey watcha gonna do, am I right? Världens största ehandelssida har du kanske aldrig hört talas om men den heter Taobao. Den ingår i Alibaba Group som är betydligt större än Amazon och Ebay tillsammans. Det knäppaste är att dom dessutom växte med 46% första halvåret 2014.

Nej, jag skojade lite, dom svalt inte ihjäl när lanthandeln slog igen. Men dom missade dom där personliga rekommendationerna (”idag har vi karrékotletter för 69 kronor kilot, ja det är ju inte dumt på grillen precis”) och alla spontana möten i butiken.

Mobil ehandel omsatte 103 miljarder dollarz 2013 och nästa år är siffran 291 miljarder dollarz. I Nigeria handlar man från Jumia och betalar med M-Pesa via Safaricom. Hedengrens bokhandel ligger tydligen illa till och det gråts en del tårar.

Cynikern i mig vill dröja sig kvar vid detta, att sälja saker som berikar själen på Stureplan, för det är lite som att sälja råbiff på en vegankonferens. Men inte ska jag. Jag var där när lanthandeln försvann, jag vet vad det kan betyda. Adlibris har tio miljoner titlar ett knapptryck bort.

Jag blir rädd när människor är nostalgiska, det är en så vulgär känsla att fastna i. Det blir liksom aldrig snyggt. Där vemodet är en snygg accessoar och där sorgen över något som gått förlorat kan bäras med absolut värdighet, blir nostalgin bara kladdig.

Utvecklingen sveper över Borgstena, Od och Nairobi.
Nu har den till och med kommit till Stureplan.

Annonser