IQ Fiskmås

Jag tänker på döden när nätterna är som ljusast. Hedniska myter bor i varenda daggdroppe och när jag drömmer blir mina nervtrådar till en väv av förkristna berättelser. Humusen och leran som vilar under gräset andas långsamt. När natten är som allra längst kan allt hända. Djuren kan prata för den som ids lyssna. These are fucked-up times kort sagt.

Detta har hänt: En man i provinserna är gift men vill ge komplimanger till fulsnygga fruntimmer på tåget. Mannen tycker att det är själva fan att det ska vara så omöjligt. Paolo Roberto lyssnar och nickar, det kommer ett hummande ljud över hans italienska läppar. Ett basljud, ett alfahanneljud. I Italien, där hans mostrar bor och älskar pasta, är det legio att strö beröm över kvinnfolket. Mannen är gift, så det är inte som att han vill ligga, liksom. Han vill bara inte stänga några dörrar som kanske öppnas.

Det är så romantiskt med tåg.

En kvinna i en annan stad är tjugonånting och dricker en del. Om vardagarna blir det middagar med vännerna eller vin i ensamhet. Och på helgen när det blir fest kör hon hela Fireball-paketet. Hennes vänner oroas men säger inget, hur säger man sånt? ”Du jag tror fan du håller på att bli alkis?” Paolo Robertos mostrar älskar pasta och dricker vin varje dag, är dom då alkisar eller vad?

Det är så romantiskt med Italien.

Så kommer den: Vändpunkten. Kvinnan ser en film som en reklambyrå har gjort för IQ, som är typ Systembolagets sätt att säga förlåt. Filmen visar kul scener där svenskar gör som fransmän och italienare och vad det nu är, du vet, dricker vin till maten och grejer. Och så kommer helgen och då dricker dom som svenskar gör, massor! Kvinnan såg filmen och kan du tänka dig, hon slutade dricka! Hon fick sig en sån jäkla tankeställare att hon spolade kröken och nobbade nubben. På reklambyrån var ingen förvånad. ”Klart hon slutade dricka oansvarigt, hon såg ju vår kraftfulla film” sa dom.

Mannen som ville ge komplimanger till tjejer som inte är snyggsnygga på tåget, satt nu på just ett tåg. Han hade fått så himla mycket kritik på Twitter och kände att världen inte var rättvis. Han hade inte sett IQ-filmen än så han satt i restaurangvagnen och var inne på sin tredje havflaska rött. Det var snart midsommar och han var på väg till släkten. Frun och ungarna och fan vet allt.

Vid bordet bredvid satt en fulsnygg tjej, kanske tjugosju? Tjugofem? Äh. Mannen tyckte hon var charmig och snygg liksom, eller var det nu vinet som skötte tyckandet, skitsamma. Hon pratade i telefon och mannen hörde hennes samtal. Det handlade om hur hon hade sett en film och nu så drack hon inte längre. Hon lät nästan frälst.

Klockan var halv tolv på kvällen men ljuset utanför kupén kunde inte bry sig mindre. Klorofyllen pulserade.

Jag är gift och så men du har snygga bröst och även dina ögon är skitfina och jag gillar hur du färgat ögonbrynen det klär dig skitbra och du verkar också vara trevlig!” Det blev tyst i vagnen och kanske hade han sagt det lite för högt. Tjejen som borde blivit glad och smickrad kallade honom för idiot och gick ut. Några andra la sig i och det blev ett jävla liv.

I Skövde gick kvinnan av för det var hennes destination. Mannen blev helt enkelt avslängd på samma station. Dom stod på perongen i spillrorna av var sin dag. Mannen var generad och sa att han var ledsen för allt. Han sa att han druckit en del och muttrade något om Paolo Roberto som hon inte hörde helt.

Hon såg på honom, först med förakt och sedan ömkande. Så tog hon fram sin mobil och öppnade youtube. ”Du, vet du vad IQ är? Alltså inte intelligens utan… äh skitsamma.”

Klockan var 23.36 och mannen visste ännu inte om det men han hade precis börjat ett nytt liv.

Annonser