Känn ingen sorg för mig Kolingsborg

Jag tänker på döden och på Slussen. En plats som så länge jag kan minnas har varit en sjavig betonggrej som luktar piss. Men en del älskar den! Jättemycket! Dom skulle vilja att den återställdes till sin ursprungliga prakt och blev en betonggrej som inte är sjavig och inte luktar piss.

Slussen planerades och byggdes i början av trettiotalet. Till skillnad från hus eller, säg, almar, så byggdes Slussen för ett specifikt ändamål. Nämligen att styra upp i det sena tjugotalets kalabalik i trafiken. Det var ett liv och ett kiv! Folk åkte med häst och vagn som om det inte fanns en morgondag. Velocipeder svischade fram så att fiskmånglarnas odörer virvlade runt. Till och med en och annan automobil skymtades. Detta var ändå huvudstaden!

En annan trafiklösning från samma tid: En väg mellan Stockholm och Göteborg, bred som en cykelbana.

Yo Rädda Slussen-människor, var höll ni hus när dom byggde E4? Om ni hade varit äkta i fäblessen för trettiotalets infrastruktur hade ni rimligen kedjat fast er i Herrbeta 1962 och stoppat eländet.

Äh nu tog jag väl i.

Kanske behöver folk bara något att tro på och kämpa för. Då är det lätt, oavsett om man är kulturarbetare eller sverigedemokrat, att drömma om att vrida klockan bakåt, gärna till 1935.

Well well. Oavsett tillskyndarnas bevekelsegrunder sattes en symbolisk dödsstöt in idag. Den klär inte bara av allt hopp från Rädda Slussen-folket. Den gör själva avklädandet till en manifestation, som gnider in salt i såren under månader framåt. Det är, ska sägas, lång bortom vad jag trodde om den här stadens styrande.

Kolingsborg, den runda byggnaden vid Slussen, har målats vit och ska nu målas av graffitikonstnärer. Inget kommer någonsin bli detsamma. Allt hopp är ute. E4 breddas och går inte längre igenom Mjölby. Kolingsborg blir aldrig var det var. Slussen är på väg ut. Exit pisslukt.

Vi ses i Nangijala.

Annonser