Att leva vs. att lajva

Jag tänker på döden och på min karriär. Eller nu ljuger jag men kanske borde jag, det är väl sånt man gör.

Skälet till att jag skriver det här är att jag precis var inne på linkedin. Och no offence nu för guds skull men det är som att befinna sig inne i en mardröm där alla är mellanchefer; samtliga män spelar innebandy med gänget på jobbet och gillar att ta en öl, alla kvinnor har yogamatta i väskan och ogillar jante. Alla har sjukt tighta planer och ägnar sig åt nätverkande och what not.

Linkedin hade funkat fint om det varit en plats där folk lägger sina CV så att andra kan se dem och man kunde tipsat varandra om lediga jobb och bra sökande. Alltså vilken supergrej! Enkelt.

Men linkedin nöjde sig alltså inte sig med det. Linkedin ville även vara ett socialt media. Så folk skriver statusuppdateringar och lägger upp TED-länkar och saker som typ Top five ways to brand digital power trends you can’t miss for agile strategies for the future.

Det som sker är att folk blir så tråkiga att min kropp börjar stänga ner livsnödvändiga funktioner i ett hopp om att helt enkelt få dö. Det är rätt beige ändå eller? Om vi tror att det är att visa framfötterna och hålla många bollar i luften, detta att helt enkelt försöka framstå som mindre personliga?

Häri ligger omöjligheten. Ett socialt media kan inte vara socialt om folk inte är privata.

Eller så är det så här det är helt enkelt: Folk är superproffsiga! Dom minglar och fixar och går på afterwork på nån bar där dom snackar om projekthanteringsappar och dricker drinkar som Microsoft har sponsrat och det är inga konstigheter.

*fyllo i publiken reser sig upp*

– Alltså nu får du hålla tyst och bara skärpa dig. Du är cynisk och omogen och det är frågan om vilket som är värst. Låt folk göra som dom vill så kan du hålla dig på Facebook din pajas.

*drops mic*

Annonser