Det mödosamma kokandet av ris

Jag tänker på döden och på människor. Få saker är så roliga som människor som gör någonting oerhört oviktigt – men samtidigt själva tror att dom gör något otroligt viktigt.

Det där glappet mellan självbilden och verkligheten.

En metafor: Du har ett jobb som går ut på följande: Du åker varje dag bil till en strand vid havet. Sedan letar du efter en sten, som till form och storlek är lik en kastanj. När du hittat en sån sten fäster du den mellan dina skinkor. Sedan läser du Hemmets Journal från 1984. Vid femrycket avlägsnar du stenen, kastar den ut i havet, med orden ”farväl kastanj” och sätter dig i bilen och åker hem.

I japan går de första sju åren i den 16-åriga utbildningen till sushi-kock ut på att lära sig att koka ris. Vår västerländska vana att dokumentera saker, typ koktid och ris-sort, bespottas av japaner. Vattnet hämtas från en bäck och bärs i plåthinkar (som gjorts av en hinksmed, utbildad i 12 år) under tystnad. Riset ligger i små tråg av bambu som bärs in av munkar. Riskornen släpps ned i vattnet med orden ”O wakare no kuri” (på svenska ungefär ”farväl kastanj”).

Fortsättning på metaforen: När någon frågar dig vad du gör på jobbet berättar du hur viktigt det är att hitta dom där kastanjeliknande stenarna. Att kvaliteten på stenar på stranden har sjunkit och att det är en jäkla skandal. Hemmets Journal från 1984 är en angelägenhet för kungar och biskopar och hemuler och hugenotter. Du berättar om dom år av träning som krävs för att kunna slunga stenen ut i havet mot slutet av dagen. ”Havet må vara stort men man ska träffa det också.”

Krister Björkman är en frisör från Borås som jobbar med melodifestivalen. Han leder en musiktävling där bidragen är musikens motsvarighet till husets vin på en indisk restaurang. Jag har svårt att hitta någon, japanska sushikockar inkluderade, som tar sitt jobb på större allvar. Jag hoppas att han aldrig slutar. Han är den roligaste personen vi har i det här landet. Kanske den enda roliga.

I morgon är det final i Eurovision song contest. Polens bidrag heter In the name of love och framförs av Monika Kuszyńska. I den polska uttagningen slutade gruppen Kwadrofonik på sjätte och sista plats med låten Pożegnalny kasztan (på svenska ungefär ”Farväl kastanj”).

Metaforens epilog: Många år senare har du slutat arbeta. Men du är trots allt någon vi minns. En Anna Book, en XLNT Marc, en Brinkenstjärna. Och när du skriver din biografi gör du det direkt på engelska. Framsidan är svartvit. En bild på dig och havet och orden ”Farewell, chestnut.”

Annonser