Marknadskommunikation måste bli en styrelsefråga

Jag tänker på döden och reklam. En reklambyrå i Stockholm har hittat på en skräckfilmsfestival och det står folk fritt att hitta på festivaler till höger och vänster, jag är inte typen som klankar ner på festivalpåhittare.

Det stökigaste på en reklambyrå (om vi inte blandar in alkohol) är kunden. Alltså tro mig, kunder är superstökiga! Att bli sin egen kund är därför en på många sätt briljant strategi. Kanske inte ekonomiskt men man får helt enkelt se dom betalande kunderna som finansiärer.

Så kan man äntligen göra kreativ reklam utan gränser.

Eftersom det hittades på en skräckfilmfestival och inte, säg, en revisionsbyrå, så har det krattats ganska så bra i den berömda manegen.

Idag såg jag en notis i Dagens Media som visade hur man på reklambyrån lyckats kuppa in en dopannons för Satans barn. Bredvid riktiga människors riktiga annonser för människor som dött eller fötts eller gift sig.

Nackdelen med att göra kreativ reklam utan gränser är väl just att gränserna saknas.

Tomhet, idel tomhet,
säger Predikaren,
tomhet, idel tomhet,
allt är tomhet.

Annonser