Österbotten min älskade

Jag tänker på döden och Finland. Jag är förälskad och allt är perfekt. Den finska duon Vasas flora och fauna har fått ett, rätt litet, men ändå, genombrott under våren med låtarna Leevi & The leavings och nu senast Gudförälder. Den förra var årets låt (i konkurrens med Jonathan Johanssons Midsommarkransen) ända tills den senare kom och slår undan benen på mig fullständigt. (Alltså jag upptäckte båda låtarna samtidigt så jag efterkonstruerar lite.)

Jag vill inte ha någon musik på andra språk än finlandssvenska. Jag vill inte ha någon annan musik alls just nu. Texten är 100% genialitet. Det är väldigt vackert och väldig ömkligt och en så exakt tonträff att dom inte skulle göra det med bättre precision vid CERN.

Dom hann precis göra klart sin första skiva innan Iris Viljanen lämnade Mattias Björkas. Hon tog den finaste rösten i hela Österbotten och försvann. Inget ont om Mattias men ändå. Han fortsätter men det är inte detsamma. Jag fick en favoritgrupp och den var defekt redan när jag hittade den.

Det är så typiskt. Och så briljant.


”Gudförälder” / Vasas flora och fauna

Många tecken går mig förbi, men visst direkt när bara en av er drack vin
Det var snabba nio månader, jag fick nåt jobb och gled väl ifrån er

Så jag tror det var i början av april jag fick ett sms, jag och 300 till
Och nu står vi här i er trädgård, med champagne för hon har fått ett förnamn

Och jag är väl den enda som inte har köpt present
Och jag kommer lite sent
Jag ger er båda en kram, säger ”jag tog er på orden, hon hade ju fått tillräckligt redan?”

Men ni har alltid gett dispens.
Jag har fått va den med huvudet någon annanstans.
Så om det finns något jag kan göra, låt mig vara med på nåt ynkligt litet hörn.

Jag är gärna gudförälder, det vore mig en ära, att vara en dunkel bifigur
Lära henne ett och annat om att drömma sig bort, slumra in och vakna upp i en annan tidsepok.

Annonser