LIFE IS LIFE IS LIFE

Jag tänker på döden och på Dicrocoelium dendriticum. Det är en oerhört liten plattmask, vars liv och fortlevnad tjänar som ett slags avlastning för mitt medvetande, helt enkelt genom att agera benchmark.

Jo, det kanske är lite körigt och eländigt men det är fan inte som för Dicrocoelium dendriticum.

Så här är livet och har varit så länge jag kan minnas: Så mycket saker som ska hinnas med och ett evigt stressande, så mycket känsla av otillräcklighet och att inte klara av det, men också ibland så vackert att det är värt det.

Så här är livet för leverflundran, som är den oerhört lilla maskens svenska artistnamn:

Den kläcks inne inuti en snäcka som ätit upp ägget den låg i. Snäckan hittade ägget i en hög koskit, eftersom ägget lagts i kons lever och sedan följt med ut bakvägen. Snäckan stöter ut de färska maskarna i bollar av slem. Myror äter upp bollarna. De nyfödda leverflundrorna programmerar om myrornas hjärnor så att dom kan kontrollera myrorna och få dom att klättra högst upp på grässtrån, så att dom kan ätas av en ny ko.

Jag och leverflundran. Med Predikarens ord:

Släkte går och släkte kommer, jorden är evigt densamma. Solen går upp och solen går ner, så skyndar den tillbaka till platsen för sin uppgång. Vinden blåser åt söder, så slår den om mot norr, ständigt slår vinden om, slår om och vänder igen. Alla floder flyter mot havet, men havet blir aldrig fullt. Inga ord räcker till, ingen kan utsäga allt. Ögat blir aldrig mätt på att se, örat får aldrig nog av att höra. Vad som har varit kommer att vara, vad som har skett skall ske igen.

Det finns ingenting nytt under solen.

Annonser